Idag ringde klockan 06.00 och  jag blev förvånad över hur icke-trött ( är det ens ett ord??) jag var. Jag somnade på soffan som vanligt, vaknade vid 23.00 och kröp upp i sängen och sen tror jag faktiskt att jag har sovit ganska ok.
På nåt vis är det lättare att gå upp när barnen är hemma. Dom ligger fortfarande och snarkar gott i sina sängar och det får dom göra en stund till.
Jag har tänt kaminen i hopp om att få upp temperaturen något från dom 14 grader som råder i vardagsrummet för tillfället, och strax ska jag duka fram lite frukost.

God morgon!

Försöker mig på att göra ett dator inlägg. Ett sånt där riktigt inlägg där man faktiskt har bemödat sig att starta datorn och sätta sig ner och logga in.
När man skriver ett dator inlägg så räcker det inte med tre fåniga rader och en intetsägande bild, nej det ska vara text med substans och budskap.
Man ska inte berätta om sin dag, för någon har bestämt att det är tråkigt. Fast den som har bestämt det kan kamma sig för jag, i egenskap av mig själv tycker faktiskt om att läsa vardagsbloggar.
Jobb, skola, dagis, handla, städa, diska, tvätta, räkningar, förkylningar, tokiga upptåg och fredagsmys! Jag gillar det, för det är verkligheten.
Och man ska inte berätta om sitt jobb. Dom som berättar ingående om chefer, arbetskamrater och arbetsuppgifter, dom tenderar att få sparken förr eller senare. I många fall säkert berättigat!
Och man ska inte berätta om sin partner. "Bloggar man så ska bloggen handla om ens eget LIV och inte om någon annans...." Bjäbb bjäbb bjäbb!
Frågan vi kan ställa oss där är om det är mer intressant att läsa om att Anna sitter på ett trendigt innecafé i city och mår illa av sin fjärde caffelatté, eller om Sara som är så kär att hon varken kan äta eller sova. För min del är valet enkelt...
Barn ska man ju heller inte skriva om. Framförallt inte sina egna. För dom som inte har barn så är en blogg där det skrivs om barn lika roligt som en klocka som går baklänges.
Och man får inte vara negativ. Näää då, allt ska vara rosa fluffiga moln där livet är en dans och alla är glada jämt och ständigt. Guess what?? Så är det inte.
Men man får för den sakens skull inte vara allt för positiv heller. Nä, lagom ska det vara.

När jag läser bloggar så fastnar jag för det som är på riktigt. Jag fastnar för er som INTE mode bloggar och lägger upp dagens outfit. Jag fastnar för er som skriver om reafynd i stället för att fota och lägga upp en kräm som kostar halva min månadslön.
Jag gillar er som inte försöker. Ni som bara är.
För jag tänker inte heller försöka. Fast att man enligt konstens alla regler varken får eller bör, så kommer jag fortsätta skriva om mina underbara barn. Hur vi lever vårt liv tillsammans, våra med och motgångar, om alla våra skratt och vår lycka över att vara i varandras närhet.
Jag kommer fortsätta skriva om Tobias, min själsfrände, min älskade underbara.
Jag kommer att älta om mitt jobb, där jag trivs riktigt riktigt bra, både med kollegor och arbetsuppgifter.
Barn, kärlek, jobb - det är min vardag.

Edvin sa en gång till mig: "Mamma, det bästa med oss, det är att vi gör precis som vi själv vill"  Och så är det.

Nu sover mina små. JAg ska dyka ner i soffan och titta på Big Bang Theory. Hooked!!

Natti