Hyenorna har tystnat och kvar finns det som är på riktigt. Din famn, dina händer mot min hud och ögon som glittrar när dom möter mina. Jag kan höra ditt skratt eka i stunder av tystnad och jag blir ständigt lika hänförd av ditt varma leende och din ödmjukhet. Händerna som förut ryckt efter det lilla som fanns kvar av mig, har nu förpassats till en plats som inte ens är värd att nämna. Men vi står kvar finaste och det är hela vägen...

Ja det blir utan tvekan längre och längre mellan uppdateringarna märker jag. Det kan till viss del bero på att jag just nu är mitt uppe i något som för mig är omöjligt att beskriva i ord. Tiden rusar fram men står samtidigt stilla på nåt vis och jag står brevid och betraktar med din hand i min. För det är där den ska vara. Dina fingrar är sammanflätade med mina och i dina ögon ser jag det som är på riktigt. Jag har sagt det tusentals gånger förut, det blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det bättre. Det är först nu jag börjar tro på det jag har sagt.

Dagen som aldrig verkade ta slut tycks  göra det ändå på nåt vis.
När Lilla och jag hämtat Eddie i skolan så åkte vi till Jenny och hennes grabbar, sen var det fullt ös några timmar, på ungarna iaf!  Hemma igen vid fem tiden och kvällen har i ärlighetens namn inte bjudit på några storverk. Mat, disk, tvätt, duscha barn, natta barn och PACKA! Detta eviga packande. I morgon åker mina älskade till sin pappa och jag ska jobba. Kan ju va så att jag kör på fel håll när jag ska köra hem :) Konstigare saker måste ju ha hänt,eller!?

Om än bara mentalt, men det är på riktig, precis som du!

En sak är säker. Denna lilla familjen lär inte bli några världsmästare på att gå upp på morgonen! Jo jag kanske, för jag är ju så illa tvungen, men barnen är både påklädda, utfodrade, tvättade och halvvägs till skola/dagis innan dom börjar vakna till liv! Sen ska man inte sticka under stol med att hela mitt mamma-hjärta värker varje gång jag måste dra upp dom ur sina varma sängar och släpa ut dom i den råa verkligheten! Skyddad verkstad funkar bra för oss, ha ha!

Nu är Eddie i skolan och Lilla och jag har ätit lite frukost och kollat på barnprogram. Småsnöar lite utanför mitt fönster, men så länge det inte  blåser 20m/sek så kan det väl få vara.

Om två timmar hämtar vi hem storebror och åker till Lotta, oliver och fina lilla Emelie!

Har haft en helt fantastisk dag på jobbet! Jag vet inte om det är min aktuella sinnes stämning som faktiskt påverkar allt jag gör för tillfället, men jag tror att det är så. Och jag njuter av varje sekund!
Morgonen började dock lite små segt med trötta barn som inte var med i matchen för fem öre när det var dax att gå upp. Men vi tog oss igenom det relativt smärtfritt om man bortser från Lillasysters ljudnivå :/
Hur som helst så kom vi iväg till dagis utan någon större stress och efter det åkte jag till jobbet.

Fick världens huvudvärk vid fem-tiden, men det var ingenting som inte lite treo botade i ett nafs!
När det var dax att åka hem så startade inte bilen, och det låter inte riktigt som jag , det är jag väl medveten om, men inte ens då kunde jag bli speciellt irriterad. Vad jag än gör och vad som än händer så slutar det lik förbannat med att jag står kvar någonstanns med världens största leende.
Marcus hjälpte mig att starta bilen vilket inte var  jätte svårt med tanke på att det bara är batteriet som  ger upp när det är typ 2000 minusgrader ute.  Jag tackade för hjälpen och begav mig hemåt. I full snöstorm!  Fram till Svedala var ganska ok, men sen kom vi in i en del av skåne som Gud förmodligen har glömt bort helt och hållet! Eller förträngt, jag vet inte. Jag svängde in på grusvägen och där var det såklart ingen som hade skottat. Och efter att ha kört fast ungefär 76 gånger så kom jag äntligen hem. Med samma stora leende, ha ha!  Ett extra litet tack till Pappa som bytade mina däck kan ju vara på sin plats:)
Sen fick jag äntligen snubbla in genom dörren och mötas av mina änglar! Känns helt fantastiskt att vi är lediga ihop i morgon.
Nu myser vi i soffan  och kollar på "Monsters vs Aliens" ! Jag ska inte påstå att jag är jätte insatt i filmen då mina tankar är någon helt annanstanns:) Det blir så lite titt som tätt nu för tiden och känslan går inte att klä i ord!

Lite så är det nu. Mina små kom äntligen hem idag och när jag körde hem från jobbet så saknade jag dom så att det gjorde fysiskt ont i kroppen! Även om denna veckan på många vis varit bättre än andra så har den varit lång. Men skit i det, nu är dom på plats och allt är sådär underbart som det ska vara.
Lillan sov på soffan när jag kom hem så förmodligen planerar hon en uppesittarkväll av rang. Fast det är ok, vi är ju lediga i morgon! (Påminn mig klockan 3 i natt att jag sa så!)
Eddie och jag har lagat mat och pratat om all det där viktiga; som: tappade tänder, gröna lasersvärd, tv-spel, mobiltelefoner, monstertruckar och hur man lättast knockar en krokodil om man skulle springa på en sån =) Älskade unge!

Hemma igen efter en mer eller mindre fartfylld dag på jobbet. Mest mindre faktiskt om sanningen ska fram. Gick kanske inte strålande idag men vi hade roligt i vanlig ordning!
Väl inne genom dörren igen så passade jag på att göra allt det där som man "Kan göra sen". Med tankarna på vift under några veckors tid så har jag väl i viss mån lidigt lite av prioriteringsdissonans och inte riktigt kunnat ta mig för saker på ett vettigt sätt! Tankarna är förvisso fortfarande på tur, men min kalender skvallrade om att det är onsdag i morgon och då kommer äntligen mina små älskade hem!
Blir ibland stum av mänsklig skönhet, in och utvändig... När dom samspelar verkar det bli som bäst, det är numera ett välkänt faktum =) Någon sa: "Det kan bli det undrerbaraste du varit med om"... och stundvis är jag övertygad om att hon har rätt...

...så jag låter bilden tala för sig själv. Passar även på att säga tack än en gång för en  handling som säger så mycket som orden inte kan. Hänförd och förtrollad...

Hemma igen och som rubriken skvallrar om så lyssnar jag på Melissa Horn och försöker skaka av mig jobbet:)
Idag har det gått riktigt bra på jobbet och alla har varit sjukt taggade. Tiden har dock ändå tidvis stått helt still men det verkar som om även denna dagen lider mot sitt slut!
Kom nyss till insikt med att jag faktiskt är helt ledig i morgon och ställer mig själv frågan varför jag sitter här överhuvudtaget!?  Sen ler jag och litar på ödet...på något vis...

Med tankarna på vift är det svårt att komma på en bättre rubrik:) Gårdagens sömnbrist togs till viss del igen igår kväll och återigen somnade jag med ett stort leende på läpparna. Det gick dock lite sådär att komma iväg till jobbet i morse. Bilen var uppbackad på uppfarten vid garaget och när jag hade kört ungefär en halv meter så fastnade bilen i världens driva. Blev lite trött men det löste sig och jag kom iväg. Jobbar till fem idag och är ledig i morgon. Saknar mina små och längtar till på onsdag när dom äntligen kommer hem! Många brukar säga att ett skratt förlänger livet och i skrivande stund sitter jag och funderar på om jag kommer bli typ 300 år gammal?!

Nu kryper det i skinnet på mig! Fortfarande fånge på en liten plats i skåne där någon har bestämt att vi ska ha mest snö i världen!!
Barnen har varit riktigt dyng-uttråkade idag och det förstår jag. Vi har liksom spelat alla spel, byggt alla pussel, läst alla böcker och sett i princip alla filmer. Nu börjar det märkas på dom att dom vill ut!! Eddie och jag är fortfarande förkylda och Lillan drar nytta av vår "svaghet" och driver oss till vansinne så gott hon kan!
Lotta och söta lilla Emelie var och fikade här i förmiddags, innan den värsta stormen bröt ut! Det var trevligt  och lika mycket skratt och galenskap som vanligt!
Nu sover barnen (tror jag) och jag har landat i soffan. Slötittar på tv utan någon vidare entusiasm, sitter mest och nojjar för hur jag ska ta mig i väg i morgon! Pratade med några arbetskamrater i telefon nu i kväll och det var ju naturligtvis kaos på alla vägar... Trötta mig!
Nu får det vara färdig gnällt för i kväll. *Snart PH final Lotta, ha ha ha!*

Natti!

Idag har vi varit hemma och varit förkylda allihop. Eddie har hostat hela natten och var inte alls på humör för att gå upp i morse.
Dagen har gått fort fast samtidigt inte.
Fick i kväll ett oväntat telefonsamtal som lämnade mig med många tankar och funderingar. Men också med ett leende och en förundran över hur liten världen är. Och om det är bra eller dåligt, det vet jag inte, men jag hoppas att det är bra.
Finner mig själv bli sittandes och stirra tomt ut i luften. Funderar en stund till och leendet och känslan kommer tillbaks...