Ja denna dagen är det väl inte riktigt värt att skriva hem och berätta om kan jag känna...

Pappa ringde och väckte oss vid halvåtta tiden i morse. Bara jag hörde signalen så visste jag att något var fel. Jag minns inte riktigt vad han sa för han var osammanhängande och lite yr på något vis. Det enda jag kunde höra i hans förtvivlade röst var: "Brunette är förlamad i halva kroppen, hon håller på att dö för mig"
Pappa hade alltså kommit ut i stallet precis som vanligt på morgonen och hittat sin 600kg:s ögonsten på golvet, helt oförmögen att resa sig upp. Han ringde efter någon som skulle komma och avsluta hennes lidande och  när jag väl kom ut på stora vägen efter att mormor hade hämtat ungarna  så mötte jag lastbilen med texten "Djurambulans"...
Två timmar senare fick jag höra att allt var över. Dom fick nödslakta henne på plats på stallgolvet och hur dom lyckades har jag ingen aning om, men dom fick ut henne ur stallet och vinchade upp hennes livlösa kropp på lastbilen.
Pappa är helt förstörd och det smärtar långt in i själen att se honom så ledsen.  Han köpte hästen för 16 år sedan och redan dag ett var hon hans allt. Trots att hon var i princip omöjlig att handskas med och har brutit armen på honom och skenat all världens väg otaliga gånger över hela söderslätt, så var hon ändå hans... Nu fick hon bli 25 år och kunde aldrig ha fått det bättre sina sista 16 år i livet. Fina lilla Nettis... Pappa var vid bättre mod nu i kväll och det kändes skönt!

Barnen och jag gjorde pannkakor när jag kom hem från jobbet. Lilla och jag tittade lite på film och Eddie spelade tv-spel. Nu ska jag vara ledig i två dagar och det känns skönt att man inte behöver köra några längre sträckor inom dom närmsta dagarna.
Strax duscha, och sedan är det läge att göra ett tappert försök att sova. Tankarna går på högvarv om både det ena och det andra... Jobbigt när huvudet säger en sak och magkänslan en annan. Fast denna gången ska jag försöka lita på magkänslan. Man behöver inte förstå och förklara allt jämt. Ibland får man bara följa med...

Natti

Äntligen har dom öppnat upp vägen upp till vårt hus så det ser ut som om jag kommer kunna ta mig till jobbet i morgon!
Kvällen visade sig bli fantastisk med många skratt och många lekande barn! Just nu sover dom två tröttaste och sötaste barnen i världen och jag ligger vaken med tankarna en bit bort... Ställer frågor till mig själv som ingen svarar på, eller så är det kanske svaren jag levererar utan att frågorna någonsin ställts!?

Neee, jag skulle inte tro det!!  Skulle ha jobbat idag men jag kommer inte en meter! Bokstavligen! Min dörr går att öppna ungefär 20 cm, sen är det stopp! Här är snö långt upp över fönsterrutorna och vägen utanför syns inte överhuvudtaget!

Efter en något prövande hemfärd i snöstorm så fick jag äntligen dom små i säng. Släckte deras sänglampor och satte igång en film. Sen puss och kram till båda, och då säger Lillan: "Mamma, jag älskar dig och du ska se att solen går upp i morgon igen"
Min underbara lilla tok-fia, om du bara visste hur mycket jag älskar dig och din storebror!

Natti

Vet inte vad det är med mina barn idag, men dom verkar ha ytterst svårt för att vara inom en 20 meters radie tillsammans!!
Lillan är på ett fruktansvärt humör! Inte sur och tvär, men tjatig och illmarig som aldrig förr! Samtidigt som hon mellan varven ska kramas och pussas som om det var 15 år vi sågs sist. Så det är lite berg-och-dalbana  över det hela!
Nu satt hon hur som helst och somnade i soffan, mitt uppe i en mening! Förmodligen så frågade hon om hon fick glass (!!!)
Får låta henne sova ett tag annars så är det terrorist varning på henne i kväll när vi ska över till Lotta och hennes små!

Blev smärtsamt medveten om att det är Lördag i morgon och att jag jobbar hela helgen :/ En ska inte gnälla...bara liite=)

Om jag får höra meningen: "Jag vill ha glass" en enda gång till så är jag fullständigt övertygad om att jag kommer slita av mig öronen och hoppa på dem!!!!
Och det roliga är att Bella inte är någon större glass-älskare! Däremot är hon tjat-fantast, därom råder inga tvivel!

Efter en något tuff kväll igår så lyckades Isabella i vanlig ordning natta mig. Efter att hon hade tramsat i x antal timmar så bestämde jag mig för att fejk-sova, då brukar hon bli tyst. Det blev hon inte denna gången. Hon började berätta sagor tills jag naturligtvis somnade på riktigt!! I morse när jag vaknade  hade jag 200 mjukisdjur i sängen och Isabella låg i sin egen säng och sov!
Vi körde Edvin till skolan och sen åkte vi hem och åt frukost och eldade i kaminen! Om en timme ska vi hämta hem honom igen och sen kommer Morfar och byter däck på min bil.
Hej på ett tag!

Ps. Tack till kusinen som hjälpte mig att fixa bloggen =)

Fortfarande tok-förkyld, inte lika mycket feber dock! Det är fortfarande aldelles för mycket snö ute och våren känns längre bort än någonsinn!! Jag längtar efter att bara kunna befinna mig utomhus utan att det känns som om jag står vid dödens avgrund! Jag vill vara ute med barnen, grilla, dricka kaffe i uterummet och fixa i trädgården!
Vårt hus är inte stort i vanliga fall, men nu känns det som om väggarna krymper för var dag som vi är inomhus!

Jag tror att  jag är beredd att hålla med alla män som påstår att det är jobbigare att vara förkyld än att föda barn!
Jag kan inte minnas att jag led av huvudvärk, feber, halsont och frossa vid något av mina två kejsarsnitt!
Sov till klockan två idag och sen gav jag mig ut i snöstormen och hämtade hem ungarna! Äntligen är dom hemma igen, känns som om det var en evighet sen sist! Vi tog oss nätt och jämt igenom snödrivorna på vägen hem och nu blir vi nog allt tvugna att stanna inomhus!  
Barnen sover sött i sina sängar och jag  sitter och håller fyr i kaminen  och knappar lite på datorn i vanlig ordning. Ska strax plocka lite leksaker och sedan krypa ner i sängen och kolla på någon halvkass film. American Gangster tex. I skrivande stund så överdriver jag inte om jag säger att jag har somnat till den 5 gånger! Den är helt omöjlig att se! Fast jag tror att den är ganska bra så drabbas jag ändå av världens sömnattack bara jag sätter i gång den! Det var likadant med "Fear and loathing in Las vegas" Det var först här om året som jag äntligen lyckades se den till slutet! Det tog ju bara en 10 år, men vem har bråttom....

Edvin kröp upp till mig i soffan förut.
Eddie: -"Du Mamma...."
Jag: - "Jaa"
Eddie: - " Darth Vader...han suger fett!"
Jag: - "På vaddå!!?
Eddie: - "Vet inte. Vad betyder det?"

Ha ha ha! Älskade unge!

Tröttast i världen! Gäspar som tusan och skulle kunna somna sittandes!
För en gångs skull så ska jag låta bli att inbilla mig själv att jag måste sitta uppe och titta på dokumentärprogram om Cockerspanielvalpar som gråter, och i stället bara gå och lägga mig. Rakt av. Utan omsvep. Natti.

Det är kallt!! Jag VET, det är vinter och det är ingen nyhet att det snöar och är minusgrader då, men det är lik förbannat KALLT! All energi man lyckas samla på sig går åt till att hålla kroppen varm och det enda som händer då är att man blir trött och får ont i huvudet!  På morgonen är det vedervärdigt! Prova själv att försöka klä på dig under ett duntäcke, det skojar man inte bort!  Idag köpte jag en extra liten värmefläkt och viker mig nu för Eon, kosta vad det kosta vill! *svär*

Jobbat idag (också). Många skratt och mycket tokigheter (som vanligt). Efter jobbet åkte jag hem och slängde av mig skjortan och sen bar det av till Lotta och Jörgen och deras små godingar! Vi käkade och kollade på film, supertrevligt! Äntligen fick jag sett "Flickan som lekte med elden". Den gick inte riktigt att jämföra med "Män som hatar kvinnor", men om man bortser från urusla skådespelarinsatser så var den stundtals ganska spännande. Och som sagt, vem fan har Paolo Roberto strukit medhårs för att få så mycket tid i rutan!!? Fullständigt bortkastat!

Jobb i morgon klockan elva så jag ska ta och krypa ner och kolla lite på "Ask the dust" för det gjorde jag aldrig igår då jag somnade till "Hell ride". Töntig story, askassa skådisar (som i vanliga fall gör helt ok insatser), massor med tuttar, testosteron och motorcyklar....behöver jag fortsätta!? Foto och scenografi var i mellan åt helt ok, men det var nog också det enda. Jag var dock tvungen att se den till slut i morse innan jag åkte till jobbet. Nu återstår bara att komma på ett bra ställe att gömma den på så att jag förhoppningsvis aldrig hittar den igen och får för mig att se om den!!

Saknar mina små!

Natti!

Dagen har under omständigheterna gått relativt smärtfritt! Massor med skratt på jobbet (som vanligt), en ny bekantskap (supertrevlig tjej fråg Hgb som "gäst" jobbade hos oss) fix och trix på "min" avdelning, och nu sitter jag i soffan och känner att jag faktiskt fortfarande har liiite energi kvar! Och det kan i kort innebära att jag inte kommeratt somna ifrån kvällens två filmer: Hell ride - Quentin Tarantino. Har blivit varnad att den ska vara näst intill värdelös, men det gör bara att jag vill se den ännu mer. Storyn bygger på två rivaliserande MC-gäng, och jag ska erkänna att jag är skeptisk, men jag köpte den av samma anledning som jag köpte Dolans Cadillac (som var kanon!), omslaget!!

Då är man igång och jobbar igen efter sex dagars ledighet. Känns ganska ok om man bortser från att jag är ruskigt trött. Pratade med Eddie i morse. Dom rätt i bilen på väg till Danmark och han var så söt och förväntansfull:) Ska in och jobba igen om 20 minuter. Kvällen kommer att spenderas med en film i soffan och tankarna på vift! Ungefär som vanligt med andra ord:)

Nu har mina älskade åkt och jag slog mig ner i soffan och väntade på att 6000 tankar och en massa grubbel skulle attackera mig. Efter fem minuter så tittade jag mig omkring i rummet... Men det hände ingenting! Visst var det lite tyst och tomt men barnens skratt sitter i väggarna och det är bara för mig att blunda så ser jag Eddie som sitter spelar sitt spel och styr med hela kroppen,  eller Lillan som bäddar med dockor och gosedjur samtidigt som hon hittar på egna sånger!

Dom var som vanligt glada och förväntansfulla när deras pappa kom och hämtade dom! När vi hade samlat ihop alla väskor och påsar och fått på dom ytterkläderna så var det puss och kramkalas, sen skuttade dom glatt iväg! Mina hjältar!

Nu ska jag ta och slänga mig i duschen och sedan framför tv:n. Har frossa och mår inte helt hundra....

Fast en ganska mysig onsdag trots att barnen ska åka hem till sin pappa i kväll. Jag är ledig idag också och barnen är hemma! Halv fyra blir dom hämtade och vi har under förmiddagen hjälpts åt att packa saker som dom vill ha med sig. Det kan vara allt från dockor och gosedjur till kuddar, favorit kläder och filmer=) Hur som helst så är dom sjukt söta när dom yrar omkring och fyller sina väskor. Denna veckan var det extra viktigt för Eddie att ha med sig digitalkameran han fått av mig, för barnen ska åka med sin pappa till Lalandia fredag till söndag:) Clone wars filmen och några legobitar åkte också ner i väskan av bara farten! Lillan packade med sin prinsess-plånbok, 5 stora klossar i plast och  ett mjukislejon! Och så klart allt det där vanliga: mössor, vantar, halsdukar, överdragsbyxor, gympapåsar, skolväskor, läxmappar och dagispåsar! Egentligen så har barnen dubbel uppsättning av allt och behöver egentligen inte ha med någonting, men vi har alltid gjort så sedan den dagen jag och barnens pappa separerade. Dom får ta med sig precis vad dom vill, när dom vill, till vem dom vill! Och vi använder inte termer som: "Hemma hos Mamma" eller "Hemma hos Pappa". Vi säger bara "Hemma", oavsett  var dom är!

Nu har vi precis fikat och  nu ska vi krypa upp i soffan och kolla lite på film!

Sitter uppkrupen i soffan med Isabella. Hon frukost-myser! Det är något nytt hon har kommit på att hon ska göra.
När vi går upp så äter hon först frukost med Eddie innan vi kör honom till bussen. När bussen har gått 07.48 så åker jag och lillan hem igen. Då brukar hon hjälpa mig att mata katterna ute i garaget. Ja katterna bor inte i garaget, men dom får mat där på vintern. Sen när vi kommer in så ställer hon sig och flinar så där som bara hon kan, och säger: "Mamma, dyy skaa laaaga kaffe för vi ska myysa" Så då kurar vi ihop oss med filt i soffan och tittar på barnprogram. Lillan äter frukost igen och jag dricker kaffe. Lillan säger: "Mamma, jag älskar dig", och kryper extra nära och det blir dagens första kvitto på att jag är en av dom lyckligaste människorna på jorden. Det andra "kvittot" ska vi hämta i skolan klockan tolv!

Idag när jag kom och hämtade Eddie på fritids så kunde jag inte hitta honom ute bland dom andra barnen. Efter att ha låtit blicken svepa över skolgården så hittade jag honom en bit bort för sig själv. Han stod vid en bänk bakom en buske och min "mamma-radar" kände direkt att något var fel. När han fick syn på mig så sprang han fram och kramades precis som han brukar och sen när vi gick in för att hämta skolväskan så kom fröken och berättade att det hade hänt en "liten" olycka idag.
Edvin och hans klasskamrat hade åkt pulka i backen bakom skolan. Edvin stod i backen och lyfte upp sin pulka samtidigt som klasskamraten kom springandes. Det resulterade i att pulkan slog till den stackars pojken på munnen och ena hörntanden rök all världens väg! Tur i oturen så var det en mjölktand. När jag frågade Edvin om hur det hade gått till så började underläppen att darra och tårarna steg i ögonen. Han var märkbart skärrad av hela händelsen och och han såg så skamsen ut att det värkte i varenda cm av min kropp. Jag och fröken pratade med Edvin och fick honom att förstå att han inte skulle känna skuld då det hela utan tvekan var en olycka. Men då kommer det värsta av allt. Edvin tittar på mig med sina stora ögon och säger: "Men mamma, jag har redan fått två straff!" Varpå jag frågade: "Vad menar du?"
"Jo jag slog mig själv jättehårt på ena ögat och på min nya tand" Då brast det för mig och jag höll bokstavligen på att gå i tusen bitar. Det kom fram att det var kompisen vars tand blev utslagen som hade kommit med förslaget att Edvin skulle slå sig själv som straff, och det bör kanske tilläggas att inget av detta bevittnades tyligen av några lärare.
Jag gjorde klart för Edvin på plats att bestraffningar av alla slag var fullständigt oacceptabla och det som gjorde mest ont var att han trodde att han genom att "skada" sig själv skulle lindra klasskamratens smärta,  och att han gjorde det för att någon annan sa åt honom utan att själv känna efter i hjärtat vad som var rätt och fel.
Jag ringde klasskamratens mamma på kvällen och frågade hur det hade gått vid röntgen och allt hade sett bra ut, och pojken i fråga verkar inte ha tagit det hälften så hårt som Eddie.  Tanden hade han råkat svälja och samtidigt som jag pratade med mamman i telefon så satt pojken brevid och vickade frenetiskt på sina två framtänder som vi slaget hade blivit ännu lösare än vad dom var från början! Som sagt, det är lätt hänt när ungarna far runt som små yrväder, men det smärtar att Eddies vilja att vara till lags gör honom beredd att sänka sig själv. Men nu har vi pratat om det, och jag tror att han förstår. Eller rättare sagt, jag vet att han förstår.

Efter skolan åkte vi till Eliaz och Hugo och det var turbo-bus som gällde i flera timmar framöver! Alla fyra barnen lekte oavbrutet i ca 6 timmar och det var härligt att bara sitta och betrakta dom och lyssna på deras intressanta samtal om livets alla mysterium!
Nu sover mina älskade gott i sina sängar och jag ska strax krypa upp och försöka göra det samma.

Bara lite bilder som för mig står för det underbara i vardagen. Det där vanliga som på något vis är mer än stort nog för mig och barnen. Jag som förut nästintill har fördömt allt vad vardag och slentrian heter, har nu kommit till att börja älska det samma och jag njuter av varje sekund. Vare sig det gäller tvätt, storhandling, syskontjafs, matlagning eller något annat som i mångas öron har en lite negativ klang, så suger jag åt mig alltihop och tar vara på vår tid tillsammans....

Vi sov till halv tio i morrse och låg kvar och bara mös i ytterligare en timme. Sen åt vi frukost och Lillan och Eddie har lekt tillsammans hela förmiddagen. Jag har passat på att städa undan julen. Blir lite trist och mörkt när alla ljusstakar och alla små söta tomtar plockas ner.
Nu har vi nyss käkat mellis och Lillan tittar på  Palyhouse disney och Eddie kämpar vidare med Super Mario. Jag sitter i soffan med en filt och en kopp kaffe  och bara betraktar mina älskade. Och jag älskar varje sekund. Ute blåser iskalla vindar men innanför våra väggar finns en sällan skådad värme och kärlek!

Äntligen ledig och kvällen med mina små har varit underbar! Kommer på mig själv med att börja packa väskor och plocka fram kläder till i morgon bitti och blir ståendes med ett stort leende när jag gång på gång inser att det inte behövs=)
Vi har haft myskväll i ordets rätta bemärkelse, med film, godis och gos i soffan! Eddie och jag har spelat Super Mario, och Lillan och jag har lekt med dockor och spelat på hennes Hello Kitty dator som hon fick i julklapp.
Sen hjälptes barnen åt att städa sitt rum (!!) Nedanvåningen fick jag ta då jag hade ställt till det mest eftersom jag fick för mig att omorganisera lite i den ena bokhyllan. Avslutar med några bilder och kryper sedan upp i soffan och kollar på kvällens film: Domino från 2005.

Sitter ner ett par minuter innan jag ska köra till jobbet. Har nyss lagat kvällsmat till ungarna så dom kan äta med Morfar direkt när dom kommer hem i kväll. Själv ser jag riktigt mycket fram emot just i kväll faktiskt:) Jag slutar redan klockan fem och ska ha en riktig myskväll med mina älskade! Och det bästa av allt är att vi är lediga hela helgen ihop! Det låter kanske fånigt, men då får det göra det, för vi är inte helt lediga ihop speciellt ofta. När jag är ledig så går ju Eddie i skolan i alla fall och då  måste vi gå upp klockan 06.30. Och på helgerna är dom hos Mormor och Morfar för att jag jobbar :/ Det har iofs blivit rutin i deras vardag nu så förmodligen kommer dom vakna upp toktidigt på lördag morgon och fråga när Morfar kommer och hämtar dom=)

Igår var en riktigt konstig dag på jobbet. Inte trist och inte jobbigt, bara konstigt på nåt vis! Vissa dagar tror man sig "se" saker hos människor som man andra dagar struntar fullkomligt i, men som dagar som igår lyftes fram i ljuset och blev...konstigt! Intressant dock....men lik förbaskat konstigt!
Nåja, hoppas på många skratt i dag då min sidekick, vapendragare och högra hand kommer att befinna sig på vår gemensamma arbetsplats! Mia, du är något utöver det vanliga =)

Veckans låt på hjärnan!! Secret service ni vet!? Inte? Nehe... Innebär nödvändigtvis inte att den är bra, men i mitt huvud går den på repeat!! 
Hemma efter en helt underbar dag på jobbet (nej, ingen ironi!). Mia och jag på golvet, världsklass =)

Nu, soffan, sen sova! Dag 4 på mitt sju dagars pass imorgon, sen ska jag vara ledig 6 dagar varav 4 med mina älskade! En helg ledig med barnen, det har inte hänt sdan jag hade semester i somras!!

Mikael Wiehes "Bara som jag trodde"

Jag trodde att det var du och jag
Jag trodde på ett vi
Jag trodde att vi hade
en sorts pakt i våra liv
Att allt vi hade genomlevt
hade gjort oss till ett par
Men det var bara som jag trodde
Det var inte så det var

Jag trodde att jag kände dej
och visste vem du var
Kanske för att jag trodde
att du var likadan som jag
Och jag trodde att du älska’ mej
Det var ju det du sa
Men det var bara som jag trodde
Det var inte så det var

När allting föll i sönder
och allting gick i kras
När allting revs i bitar
och alla band slets av
då var tårar och förtvivlan
det enda som fanns kvar
och sorg och skräck och vrede
och svartsjuka och hat

Jag trodde jag kunde göra allt
för att få ha dej kvar
och att jag skulle tåla
allt du gjorde eller sa
Jag trodde att min kärlek
var stark och osårbar
Men det var bara som jag trodde
Det var inte så det var

För när allting föll i sönder…

Slutade jobba vid fem tiden, åkte sen och veckohandlade för att sedan skynda mig hem. Var galet övertygad om att jag skulle mötas av mina älskade i dörren. Men dörren var låst så jag satte i nyckeln och vred om och sen var det bara tyst.
Satte ner påsarna i hallen och tittade mig yrt omkring och blev smärtsamt medveten om att det bara är söndag!
Samtidigt kan jag inte låta bli att le för mig själv. Lite Lina i ett nötskal.  Får väl fortsätta jobba på det där med att leva i nuet och inte tre dagar fram eller bak.

Fast nu är det inte tyst längre. Musiken dödar tystnaden som så många gånger förr. Dessvärre tar den inte livet av dom tankar och funderingar jag dras med.

Det blir rakt hem i säng för nu har jag lyckats få öroninflammation. Jag har i vanliga fall hög smärttröskel, men detta är fruktansvärt. Så när jag kommer hem så blir det till att finkamma huset på treokomp och bita ihop.

Toppen... Hur jag överhuvudtaget kunde inbilla mig att jag skulle kunna sova efter att ha sett den är för mig ett mysterium.
Naturligtvis ganska förutsägbar, men bra iaf.

Scenen där han berättar vad "Mo Cushla" betyder är den abolut starkaste och där brast det för mig. Kände mig lite extra blödig redan innan och filmen gjorde inte saken bättre.

Ska komma ihåg att tacka min bror för förslaget om att låna den av honom.... Han kunde dock kläckt ur sig att den inte bör beskådas halv ett på natten innan sängdags!

Natti

Nu har jag tagit mig tid och sett den och ångrar inte en sekund! För lite Del Toro i rutan men desto mer Brad Pitt som gör en lysande insats som trailer trash boxare med lustig dialekt =) Gillar små historier som i slutet vävs ihop till en och samma så Snatch får tummen upp!!

Det blir ingen film för min del i kväll. I stället  låter jag Mikael Wiehes självutlämnande texter vagga mig till sömns.
"Sånger från en inställd skilsmässa" är precis vad det låter som. Wiehes fru träffade en annan man på internet. Hon betstämde sig för att bryta upp från deras familj och äktenskap och leva med den andra mannen i stället. Men efter ett tag så ångrar hon sig och kommer hem igen. Wiehe skriver öppet om hans tankar och känslor genom hela resan. Musikaliskt så är skivan ingen dunderhit, men texterna är fantastiska.

...och är lite sådär lagom trött. Och godissugen, och lite långhårig ser jag, men framförallt så är jag ledig i morgon!!
Jag har spenderat de senaste timmarna med att mota bort alla måsten, så i morgon är det jag som gör absolut ingenting!
I kväll kanske jag ska försöka mig på att se Snatch igen. Blev inte så mycket av det igår då jag fastnade i "rymden" med skrattkramp(f)er som enda biverkning=)

I kväll ska jag se på "Snatch".  Benicio Del Toro och Brad Pitt i samma film, den måste ju vara bra!?

Skulle inte tro det!!
Men Eddie vill ha en. Alla i skolan har ju mobil. Det är troligtvis en sanning med modifikation, men om han upplever det så, så är det ju så för honom. Men i detta fallet spelar det ingen roll. Jag tycker att han är för liten, och det tycker hans far också kan jag tillägga.
Jag  gick på gymnasiet och var 16 år när jag köpte min första mobil. Det var en nokia variant som var allt annat än liten och smidig. Den hade en enradig display och  jag tror aldrig att jag skickade så mycket som ett sms med den. Det var liksom inte lönt. Det var på "den tiden" då det endast gick att skicka sms med max 160 tecken, minns ni!? Hade man sanslöst mycket tur så höll nog batteriet i tre timmar!
Jag minns att jag hade den kvar när jag flyttade hemifrån när jag var 19 år gammal. Den användes inte, men den låg och skräpade i en kartong. En kväll skulle jag spika upp lite tavlor, men hade ingen hammare, och då kom faktiskt telefonen till användning. Det var inte så att jag ringde någon som hade en hammare och bad att få låna den. Nej, jag använde telefonen som hammare, för så stor och tung var den! Tavlorna kom på plats och där blev inte så mycket som en repa på luren.
Första gången jag "upplevde" någon som pratade i handsfree var nog ungefär i samma period som min nokia inhandlades. Jag satt på bussen på väg till skolan nere i Trelleborg. Det var tidigt på morgonen och jag satt brevid en äldre herre som helt plötsligt började prata för sig själv. Jag minns klart min tankrgång: "Hjälp, pratar han med mig? Nä det gör han ju inte. Men herregud, han stirrar ju bara rakt ut i tomma intet. Undrar om han är sjuk på nåt vis!?" 
Varför jag kom in på det här det vet jag inte riktigt, och dessutom så "hörs" det som om jag är 500 år gammal :)
Summan av det hela får väl bli att: Min sexåring är för liten för mobil, han kommer dock inte behöva vänta med att skaffa en tills han blir 16, och att det har hänt en del på teknikfronten sen mamma var "liten"

...för mig att med en varm och trygg hand lämna över ansvaret för mina älskade till deras pappa. Ja inte bara ansvaret, utan även den värme och kärlek som dom oavbrutet sprider omkring sig! Dax för fadern i fråga att få njuta av detta den kommande veckan och jag ska jobba i vanlig ordning! Fick glädjande besked på jobbet idag ang ny chef! Bättre än så här blir det nog inte och G är hjärtligt välkommen tillbaka!!

Nu är det tok-mys med två av mina favorit människor på jorden!

Läste klart boken... Men det är inte den som gör att det är svårt att komma till ro...Det är något annat.
Naturligtvis så borde jag stänga av datorn och gå upp och lägga mig, men jag kan inte. Svaret på vad det är hörs mycket tydligare då. "Säg det högt så blir det sant" heter det ju....Men om man tiger om något, försvinner det då??

Dagen har tuffat på i sin egen lilla takt och med tanke på det något kyliga klimatet utanför dörren (och även innanför) så är jag dagar som dessa lite extra tacksam för tv-spel, disney kanaler, brädspel, kritor och papper och diverse leksaker som gör att barnen inte klänger på väggarna av tristess då de inte kan vara ute.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Jag var lite nervös för att se den igen då det onekligen var många år sen sist.
Tänk om jag blir besviken nu när jag är "vuxen", ha ha!
Men redan i de inledande scenerna så var jag fast...som förtrollad av  Ewan McGregor, Skottland, och musiken!!
Det blev så tydligt för mig var jag först fick upp ögonen för både Iggy Pop, Lou Reed och David Bowie. Jag har aldrig riktigt tänkt på det förut, men det är ju såklart genom filmen som jag sett säkerligen ett 50-tal gånger när jag var yngre...
Konstigt nog har jag aldrig läst boken som filmen baserar sig på, men det ska jag utan tvekan göra nu...

Idag är jag ledig med mina älskade. Vi sov till halv elva. Då vaknade jag och Bella inne hos mig av ett bekant litet pip och en signaturmelodi som har etsat sig fast hos de flesta födda på åttiotalet :)

Idag tror jag att jag fortsätter med lite nostalgifilm...  Är på humör för Pulp Fiction!! Så får det bli!

Så därför passar jag på nu innan jag går och lägger mig att be om ursäkt för att jag gjorde just detta. Följande scenario utspelade sig i morse ca 09.50.
Jag hade ägnat ungefär en halvtimme åt att klä på barnen ett okänt antal klädesplagg för att trotsa dom elva minusgraderna som väntade utanför dörren. Morfar kommer och ska hämta barnen för att jag ska åka och jobba.
När jag och Bella har krånglat med vantarna i en kvart så kommer vi äntligen ut genom dörren. Barnen tar ca 7 steg över gräsmattan och konstaterar snabbt att dom håller på att frysa ihjäl.  Morfar står och skrapar rutorna, kollar oljan, vattnet, däcktryck och skattmärke på min bil, utan att ha någon större brådska bör tilläggas...
Trots att mina käkar vid detta laget har förfrusit så hackar jag fram : "Är det öppet i din bil så jag kan sätta fast barnen?"
Pappa - "va??"
Jag - "ÄR DET ÖPPET I DIN BIL?"
Pappa - "Jag har inte min bil med mig"
Jag - " Och hur i helvete har du kommit hit då???"
Pappa - Jag har Maj-lis bil"
Jag - "Jag skiter i vilken bil du har, är den öppen, vi håller nämligen  på att dö här!!!"
Pappa - " vilket humör. Gå in och hämta rätt skattmärke till din bil, du kan få böter vet du"
Jag - *Bläng*

Som sagt, det var tidig morgon, tok kallt och ungarna var knappt kontaktbara pga kylan. Det var inte riktigt läge för små "skämt" , därför svor jag, men jag ångar mig nu. Förlåt! Och godnatt

Var tvungen att avliva världens största frågetecken som blev hängandes över mig...så jag satte på lite musik
och blev så där fånigt nostalgisk som man kan bli ibland...
Jag blundade och var tillbaks på folkfester och festivaler, små utomhus spelningar  och stora arena spelningar...och jag kom plötsligt ihåg en massa...Det går inte riktigt att förklara, det är mer färger, intryck, människor, ljus och en känsla som smög sig på... I sanningens ögonblick så hjälpte det inte till att avliva några frågetecken, men det lämnade mig med ett stort leende....
Tänkte fortsätta lite på memory lane genom att sätta mig och titta på en av mina absoluta favorit filmer! Eller det var en av mina favorit filmer när jag var typ 15 år och hade sett den för första gången. Nu är det nog 10 år sen jag såg den sist ...

Måste vänta tills det är mörkt ute och barnen sover... Släcker alla lampor och drar ner rullgardinerna i hela huset...
Sen kryper jag upp under en filt i soffan och tittar mig oroligt omkring en extra gång, mest för att försäkra mig om att jag är ensam....
Lägger mig till rätta och ber en tyst bön att batterierna inte ska vara slut!

Jag sitter och funderar på om jag ska sluta använda internet.... Eller åtminstone Facebook...
Om jag fortsätter att bli upplyst om vem som tvättar, frostar av frysen, skurar golven, storhandlar på ica, eller något annat med samma tunga innebörd, så kommer jag snart att spy rakt ut i luften!
Lite kul ar det att leka med tanken på vad folk förväntar sig att få för kommenatrer på sina oerhört informativa statusuppdateringar...
"Tvättar" - Åhh fan, hur många maskiner blir det??  Kör du strumpor och jeans i samma tvätt då eller?? Går det bra??
"Frostar av frysen" - Men guuuud vad du är duktig! Ja min frys behöver också få sig en ordentlig omgång! (!!?)
"Storhandlar på ica" - Tänka sig! Vilken fantastisk människa du är! Och så intressant!!

Toppen, nu blev jag på riktigt dåligt humör bara för det... Kanske ska skriva det på facebook...
"Irriterad"- Men guud, varför??  FÖR ATT NI ÄR DUMMA I HUVUDET!!!!!