Jag gjorde det. Igår. Då var det 29 år sedan jag damp ner på jorden. En snabbgenomgång över det hela skulle kunna se ut ungefär så här om man inte hänger upp sig alltför mycket på detaljer:) 5 år- då gick jag på sländans avdelning på dagis i vellinge. Jag bodde med far och bror i en trerums lägenhet och hade en chinchilla som hette Puff! 10 år- då gick jag i fjärde klass på Herrestorpskolan i vellinge. Min bästa kompis hette Madeleine och jag hade en kanin som hette stampe! 15 år- då gick jag i nionde klass på vångaskolan och träffade min första "riktiga" pojkvän. Min bästa kompis hette sanna och tillsammans snubblade vi oss fram en bit in i tonåren. Ett år senare förlovade jag mig och jag var "vuxnast" i världen! 20år- jag hade gått ut gymnasiet och fått mitt första jobb på SKV service i malmö och jag passade även på att flytta hemifrån. Jag landade i hököpinge i en mysig liten tvåa tillsammans med min nuvarande katt Måns! Vid 21 års ålder träffade jag pappan till mina blivande barn. Ett år senare så satt jag med min nyfödda son i famnen i ett sött litet hus i östra grevie! 25år- fina lillasyster kom till världen med buller och bång och jag var nu en stolt 2 barns mor. Jag fick nytt jobb på onoff i lund och ett halvår senare i löddeköpinge och livet löpte på som sig bör. 29år- år 2007 separerade jag och barnens pappa. Jag köpte loss huset för att mina barn skulle få behålla sin trygghet och barnen har bott varannan vecka hos mig sedan dess. 2010 träffade jag mannen i mitt liv. En flyktig bekantskap för femton år sedan visade sig vara det bästa jag varit med om. Och där är vi nu :)

På allt det där som är viktigt. Det som är vackert och sårbart och som inte kan köpas för alla pengar i världen. Lycka, kärlek, och en själ som är renare än nyfallen snö på vintern. Jag ser det som är på riktigt i mina älskade barns ögon och jag känner det när mannen vid min sida kryper nära och viskar att det är vi för alltid. Hör barnens skratt eka och känner min älskades värme, och någonstans så känner jag att det faktiskt kommer att lösa sig... Det känns tungt och lite motigt just idag, men det lättar nog...

Fyy vad  jag har frusit (frysit?? vad fan heter det??) i natt!  Vaknat ungefär en gång i halvtimmen och skakat av köld! Och i morse när jag tassade upp för att väcka mina barn så förstod jag varför.
Lillan hade öppnat båda sina fönster. Inte på vid gavel, men hon hade klämt fast barbie dockor (kul att dom kom till användning) så det var en glipa på några cm på varje fönster. Och det syns ju inte när gardinerna är fördragna! Brr!
Hur som helst så har damen i fråga sovit alldeles utmärkt, och vi är nu inne på andra veckan i rad utan nattliga olyckor! Hon är lika stolt (och förvånad) varje morgon när hon vaknar.
Ska se till att få i mig mitt kaffe nu, sen är det dax att göra sig i ordning för jobbet och plocka undan efter morgonens bestyr. Edvin ska ha med sig en kompis hem efter skolan idag. Jag har på känn att det kommer att spelas en del tv-spel och bytas pokémon kort. . .


Och du Tobbe... God morgon min älskade. Hoppas att du har sovit gott och att du får en bra dag!
Vi hörs om en stund och vi ses i  morgon! Älskar dig!

Trött som sjutton idag! Tänkte att det skulle bli en tidig kväll så jag nattade barnen, pratade med finaste i telefon och gick sedan och duschade. Men nu ligger jag här och snurrar och kan inte sova. Vänder och vrider, byter täcke, flyttar om kuddarna och glor i taket. Saknar mitt hjärta och hans doft sitter kvar i täcket sen igår när han kom ner och somnade intill mig...

Vi gick ut hårt i morse och redan när frukosten var avklarad så kickade vi igång med ett mindre Star Wars konvent! Dvs ungarna finkammade youtube och satt som klistrade framför datorn när jag plockade undan!

Mina små är duschade och nerstoppade i sina sängar. Då lägger sig lugnet över kratten igen och allt är precis som det ska vara.  Var nyss ute i tvättstugan och det luktar sommar-regn ute!  Underbart! Rapsen har slagit ut precis utanför mitt sovrumsfönster och varje dag ser man tecken som skvallrar om att sommaren faktiskt är på väg! Tex att gräset i min trädgård är en halv meter högt och GRÖNT för första gången på länge :)

Ska smita ut en liten sväng och njuta av det sista av kvällssolen innan jag kryper upp i soffan.

Och du älskling . . . Jag tycker att du kan komma hem nu :) Saknar dig så fruktansvärt mycket!
Redig kärlek kan försätta berg finaste . . . om du minns :)

puss

Nyss hemkommen från Vellinge vårdcentral. Sitter och funderar över vad jag kunde ha gjort i stället för att åka dit men som är minst lika onödigt!! Typ stångat huvudet blodigt i en vägg och samtidigt gillat det!
Jag hade tid hos en Läkare. Hon hette Anna. När jag hade väntat i en halvtimme efter att jag skulle ha varit där så blir jag inkallad. Men inte till Anna. Inte till någon läkare överhuvudtaget visar det sig. Utan en praktikant!
Och joo, jag förstår att alla måste börja någonstanns och hela den biten, men varför måste dom jämt och ständigt "öva" på mig!!?
Han tittade på halsen. Försökte lägga sig till med lite "hmm och humm" sådär som läkare gör. Och sen ilade han iväg och hämtade sin handledare. Handledaren hummade och hmmm:ade lite hon också, och sen ilade hon iväg och hämtade en tredje läkare. Dom muttrade lite om cystor och sen kom dom fram till att den skulle tömmas.
Utanför dörren diskuterade dom vem som skulle göra det, och praktikanten tyckte att: "Hey, jag kan testa!"
Det gick sådär. Inte alls med andra ord. För han kunde inte, och alla riktiga läkare var upptagna med riktiga patienter och kunde inte hjälpa honom. Jag blev trött. Praktikanten sluddrade nåt om en remiss, men om han är lika bra på att skicka remisser som han var på att sticka nålar i halsen på folk, så lär den väl utebli.
Tidsödande och jävligt onödigt! *arg*
Stort tack till Moster Emelie dock som passade mina guldklimpar under tiden jag fick ta del av den svenska "Sjukvården". Och jaa, jag vet att det är typiskt svenskt att gnälla över den, och med tanke på att jag faktiskt är svensk, så gör jag det så mycket jag vill, för i 9 fall av 10 så suger den!

Det är något fel på min telefon. Jag ser missade samtal, men inte vem dom kommer ifrån, så om jag inte svarar lämna ett meddelande, eller skicka sms. . .

Äntligen onsdag! Ska hämta mina barn om 2½ timme och det ska bli underbart att få hem dom igen! Halv tre ska jag till vårdcentralen. Lite nervös är jag nog om sanningen ska fram. Dels för att det ska vara en farlig "knöl" och dels för att den ska skäras upp! Fast det gör dom kanske inte på vårdcentralen, men i alla fall!

Efter det ser det ut att kunna bli en mysig eftermiddag i trädgården! Solen är ju framme och för en gångs skull så blåser det inte med orkan styrka ute på kratten!

Saknar mitt hjärta! Tänker på dig hela tiden finaste, och du är med mig i allt jag gör. Älskar dig!

Igår var det tre månader sedan den där vinterkvällen då jag efter veckor av telefonkontakt med Tobias letade mig upp till Stidsvig.
Jag minns att jag på jobbet fick frågan om jag var nervös, och det var jag inte...Inte just då.
Vi hade ju setts förut. Det var visserligen ca 15 år sedan men ändå, ha ha!
Det var någonting med hans röst som gjorde mig lugn. Dels för att jag så väl kände igen den, men också för att det han sa, var på riktigt. Det var inte konstgjort och tillgjort, utan bara som det kändes...

Så februari månads snöstormar stoppade inte mig, jag körde upp en sen kväll efter jobbet. Massor med snö överallt och inga vinterdäck på bilen om jag inte minns helt fel!
När jag kom fram till den lilla byn så ringde jag Tobias och han guidade mig den sista biten fram till det lilla röda trähuset. Jag körde upp bilen på gården och slog av motorn, och nu skulle jag nog ljuga om jag påstod att jag inte var nervös :) Jag klev ur bilen och möttes av en man med ett leende som fortfarande får mig ur balans.
Jag stannade upp när han stod framför mig, och jag hann tänka: "Herregud, han ser ju likadan ut som för 15 år sedan" Det var precis jag hann tänka den tanken klart innan Tobias varma läppar mötte mina, och jag viskade. "Gör man så här?" varpå han svarar: "Vi gör det. . ."

Underbara älskade. Tack för att du finns i mitt liv. Jag älskar dig mer än ord kan beskriva, och jag ser fram emot den där dagen du vet...Den om 15 år *fniss*

Allt vackert i världen till dig

Igår var jag hos talpedagogen med Isabella för andra gången. Det gick jättebra och Bella är riktigt duktig!
Enligt Boel (talpedagogen) så har Bella ett väldigt utvecklat ordföråd för att bara vara 4 år!
Igår övade vi oss på att säga: "Rrrrrrr"! Riktiga skånska "R":)  Bella Fick välja en egen "läxbok". Hon valde en blå och till den fick hon välja en bild som hon skulle klistra på. Det blev en liten kattunge!
Sen började Boel och Bella att klippa ut bilder och klistra in i boken. Alla bilderna var på saker som började på "R" så klart! Jag blev så stolt och nästan lite rörd när jag satt och studerade min underbara lilla dotter när hon koncentrerat tittade på Boel och lyssnade på hennes instruktioner! Hon är ju trots allt bara 4 år, men ack så tålmodig och smart!! Mammas flicka, ha ha! Ja  inte det där med tålmodigheten då kanske :/

Första gången vi var hos Boel så pratade vi om att jag var lite orolig för att Lillans för tidiga födsel skulle ha påverkat hennes tal utveckligt. När Bella föddes med akut kejsarsnitt så var det dels pga min havandeskapsförgiftning, men också för att hon inte hade rört sig på ett helt dygn inne i magen. Vid tillväxt ultraljud så misstänkte dom att hon led av syrebrist.
Nu gick ju allting under omständigheterna bra och när hon var född och det var dax för oss att åka hem så sa läkarna : "Vad vi kan se i dagsläget så har hon inte påverkats något av syrebrist"  I dagsläget!!? Jo tjena...
Men Som sagt, Boel har studerat Bella ordentligt när hon pratar. Tydligen kan man se det på hur tungan rör sig i munnen när barnet pratar. På barn som har haft syrebrist så tenderar tungan att ligga ganska slappt i munnen vid tal, och så är alltså inte fallet med Bella :)

Bella fick ta med sin läxbok och fram tills nästa måndag så ska vi morra som lejon och öva på  "R"!

Då var det fredag med allt vad det innebär. Först jobb, sen hem till stidsvig och världens underbaraste... Helt slut i knoppen idag och ser verkligen fram emot att landa i soffan med varma händer mot min hud. Saknar min finaste och jag saknar mina barn. Nu lite kaffe och en cigg, sen nya tag!

Saknar er!

ATT EN FÖRGÅS! Obs! Göte på bilden har ingenting med detta påstående att göra. Vi har sökt honom för en kommentar vilket han vänligt men bestämt har avböjt.

Mina kära arbetskamrater sitter som klistrade och detta fenomen imponerade även på mig!

Har varit ledig med barnen idag och det har varit riktigt riktigt skönt. Det har förvisso varit riktigt innesittar väder, men så mysigt det kan vara!! Spel, film, och massa gos samtidigt som regnet piskar mot rutorna. Kl fyra åkte barnen till sin pappa, och det kändes jobbigt idag :/ Mina älskade ungar. Längtar redan tills dom kommer hem igen. När barnen åkt så satte jag mig i bilen och kryssade mig fram mellan regndropparna tills jag hamnade i stidsvig i min älskades armar. Och där är vi nu... Och allt är så där som det ska. I morgon väntar jobb. Natti

Ska strax krypa upp och sova. Och det slog mig ganska kraftigt just nu att detta kommer bli första gången på 4 månader som jag inte kommer att få höra Tobbes röst innan jag går och lägger mig! Den stackarn ligger hemma och är sjuk och har med största sannolikhet somnat för längesedan!
Krya på dig älskling så ses vi imorgon!

Kram och Godnatt!

Det sägs det ju att man gärna ska ha. I ärlighetens namn så hade jag hellre haft ett S som funkade på min dator! Läste igenom vad jag skrev nyss och jag saknar hur många S som helst :/  Grr!

Bör icke underkattas!
Ger mig härmed till känna efter ett tag "Under jorden", dvs avskärmad från den digitala världen som jag har någon slags hat/kärlek till.
Datorn har varit avstängd hur länge som helst nu och på sätt och vis så har det varit befriande. Tid, lust och ork att sätta sig ner och skriva har liksom inte riktigt infunnit sig.

Veckan som har gått har jag spenderat med mina underbara barn. I Lördag så kom Tobbe och han flickor ner. Mycket barn och bus och jag fick äntligen somna i min älskades famn igen!
På Söndagen så packade vi in alla barnen i våra bilar och åkte ner till Kulhuset i  Trelleborg och hade barnkalas för min lilla prinsessa! 15 barn och nätan lika många föräldrar! Mycket bus och massor med fina presenter. Lillan var mer än nöjd när kalaet var över!

Annars har det varit jobb i vanlig ordning. Idag jobbade jag sent och snälla Morfar hämtade barnen. Lillan hämtades på dagis och Eddie hemma ho sin klasskompis som han följde med hem efter skolan.
Vad skulle vi göra utan Mormor och Morfar!?  Jag säger det så ofta jag bara kan, men tusen tack för all hjälp med mina/våra änglar!

Lillan har blivit riktigt duktig och varit snustorr (!? varför säger man så? Snus är ju inte torrt!) hela veckan, dag som natt! Igår var vi på första besöket hos talpedagogen och det gick jättebra! Det var inga märkvärdiga "tal-fel" hon låg inne med  och det skulle inte vara några problem att leka bort det. Nästa måndag ka hon dit igen och då ska vi få lite läxor som vi kan öva på hemma.

Eddies skolvecka har gått bra och det har bjudit på aktiviteter så om "Lek-dag" och "Fritidshemmets-dag" och idag fick dom besök av 5 åringarna som ska börja nollan nu till hösten. Då fick Eddie och resten av grabbarna grus känna sig lite stora!  Och som sagt, sedan följde han med sin "Starwars-polare" hem och det hade gått hur bra om helst. Mycket tv-spel och lego, det verkar vara det som gäller för 6 (nart sju-åringar) för tillfället!

Nu är det dax att få må folket i säng, i morgon är jag ledig *mys*