Idag har jag klippt gräs, jagat myror, badat med mina barn, ätit pizza och spelat tvspel. Nu är jag trött men kan inte sova. Fullmånen lyser rakt in i mitt sovrum och den svarta rullgardinen hjälper föga. När jag var liten och inte kunde sova så föreställde jag mig alltid att hela världen sov utom jag. Att man var alldeles ensam uppe. Och lite så känns det nu. Fast att jag är trettio år och vet att det inte kan vara så, så känns det lika verkligt som då. Och lika ensamt...