En liten vink. Ett hej i rymden. Jag jobbar, tar hand om barnen och vårdar kärleken. Inga ord kan längre beskriva det där som händer under ytan. Allt det vackra och allt det där som är på riktigt. Orden blir för små och jag vill måla dom i färger. Dom flesta skulle bli röda och oranga. När mina barns klingande skratt fyller huset eller när min kärlek stryker med sina varma händer över min rygg. Då är det så rött inombords som det bara går. Kärlekens färg. Och när jag går upp på morgonen och sätter mig i bilen och åker till jobbet då lyser oranga toner innanför mina ögonlock. Trygghetens färg. När jag kommer hem och är trött på kvällen och möts av mannen med dom isblå ögonen, då är det kärlek, trygghet, lugn och lycka på samma gång...