Lillan sitter i sin koja och visk-leker. Det är när hon tror att hon är helt avskärmad från resten av världen. Ingen ser eller hör. Världen består av en filt och lite kuddar. Och där sitter hon. Under trappan. Min lilla älskade prinsessa i sitt eget sagoland. Och hon viskar. Långa dialoger med sig själv och med mjukisdjuren som håller henne sällskap.

Jag gör likadant. Fast jag sitter inte under trappan med en filt över huvudet. Men när jag tror att ingen ser eller hör, så viskar jag för mig själv.