Ett tecken på ren desperation

I köket har jag två fåglar. Två Zebrafinkar. Den ena heter Hasse, och den andra heter Tage. Det är alltså två pojk-fåglar. Dom har alltid kommit bra överens( Hur man nu kan göra det som fågel!!?) men nu på morgonen så noterade jag något som gjorde mig aningens obekväm.
Till saken hör att dom nu har delat bur i ca 6 månader utan någon som helst form av kvinnlig fägring. Så nu på morgonen försökte Tage "få till det" med Hasse!! Inte bara en gång, nej då. Upprepade gånger försökte han besudla sin vän och bur-kamrat. Hade fåglar kunnat gråta så är jag säker på att Hasse fällde några tårar!
Nu sitter dom i vars en sida av buren och kastar arga blickar mot varandra.
Usch . . .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0