Det var bättre förr sägs det, och för tillfället är jag beredd att hålla med lite om det. Jag blir nästan lite rädd när står klart  hur pass utsatta, utlämnade och bräckliga vi är i dagens samhälle då allt är digitaliserat. Vi litar blint på att datorer, servrar och dylikt sparar ALLT vi gör. Datorn tänker åt oss och vi lägger våra öden i deras händer. Det gör mig nästan lite arg. Vi sitter vid tangenterna och tror att vi styr, men i själva verket blir vi styrda och kontrollerade så till den milda grad att det nästan är lite löjligt.

Dagens datorer och telefoner kommer smula sönder den mänskliga hjärnans förmåga att fungera. Vi behöver ju inte tänka längre.  Jag tänker på så grundläggande saker som huvudräkning, skriva för hand, komma ihåg telefon nr, att lokalisera sig osv. Det finns prylar som löser allt det där åt oss, och även om många kan tycka att det underlättar så tycker jag att det är skrämmande. Och lite tröttsamt.

Jag är 30år gammal. Jag har SKRIVIT brev till tomten, inte  mailat. Jag  slagit upp telefon nr  i en telefonkatalog och letat reda på adresser i gulasidorna. Jag har suttit och tragglat med skrivstils övningar i skolbänken och jag har även sökt upp fakta i uppslagsverk. Jag minns  när internet gjorde entré. Det fanns EN dator i källaren på vår skola. På den kunde man koppla upp sig med ett 56K modem. Om man hade skrivit upp sig på kölistan. Och den var lång. Jag skrev aldrig upp mig på listan. Jag tyckte väl som många med mig, att det inte var något att köra upp sig över.  Föga anade jag vad som komma skulle . . .

Idag får jag inte ens en telefonkatalog i brevlådan. Jag har inte tittat på en karta på flera år och jag äger inte ens ett uppslagsverk. Jag har en ordlista kvar från skolan. Som ett minne från en svunnen tid…