Lite så känns det idag. Inte för att jag fyller år eller är 62 för den delen, men i diskussionerna i Lunchrummet på jobbet känner jag mig GAMMAL!  Inte jämt, men framför allt idag.
Det jobbar två tjejer på mitt jobb. Dom är 24 år. Och jag vet att det "bara" är 6 år som skiljer, men det känns som decenium!
När dom pratar med varandra så förstår inte jag riktigt alltid. Det omvandlas till ett annat språk och mina öron slutar att fungera.
Dokusåpor, smink, dating, gym, naglar och hår, kändisbloggar, you name it! Där är dom unikum.

I mitt huvud ser det ut ungefär så här:
Dokusåpor - Hmm, jo det har jag ju sett vid tillfälle, dock inte följt slaviskt. Dessutom går dom så sent på tv så jag orkar inte vara vaken ( *Skrattar åt mig själv*)
Smink - Mer ett hjälpmedel för att inte ofrivilligt bli intagen på bårhus . . .det vill man ju undvika in i det längsta.
Dating - Låt oss ta det här från början. Vi bor inte i ett land som har någon form av dating-kultur. Det är amrikaniserat och därför tycker jag inte om det. Punkt slut! (*Skrattar igen då denna utläggning inte blev så lång som jag trodde)
Gym - Öhhhhhh, varenda gång jag hör ordet gym så dör en liten bit av mig själv. Hälsosamt? I allra högsta grad. Tråkig? Det är bara för namnet. Det finns roligare sätt att hålla formen. Ut och gå, cykla en sväng , simma eller vad som. Det är ju dock inte lika inne som det är att gymma och därför låter folk bli...
Naglar - Det har jag. Mina egna. Ganska långa. Betala 5-600 spänn för lösnaglar?? Skulle inte tro det.
Hår - Även det är mitt eget. Tvättar borstar och sätter upp det. Plattar det gör jag ju förstås också annars ser jag ut som en julgran.
Kändisbloggar - NEJ!! Hellre en självbiografi ( Jag tror bestämt  att jag börjar bli för-tantad)

Kan vara mitt förkylda humör som gör att jag överdriver en smula, men just såhär känns det just idag.